Oseriös granskning om hur trångboddhet påverkar hälsa och skolbetyg
Riksrevisionen har gjort en granskning av den svenska trångboddhetsnormen som kom 1975. Normen innebär att varje barn i en familj ska ha ett eget sovrum. Det ska finnas ett kök och ett vardagsrum. Föräldrarna kan dock dela sovrum. Om en familj inte lever upp till den normen, anses familjen vara trångbodd. Normen är generöst satt, och kom till i en tid då vi hade en helt annan bostadsmarknad. Riksrevisionen anser nu att normen bör ses över. Bakgrunden är att man har undersökt vilka effekter trångboddhet enligt normen har på hälsan och skolbetygen. Varför gjordes undersökningen?
Bakom undersökningen ligger en oro för att smittspridning, störd sömn och orolig hemmiljö skulle påverka hälsa och skolresultat.
Några relevanta frågor att ställa, angående genomförandet av undersökningen:
Hur gjordes undersökningen? Vilket underlag hade man? Hur stora var skillnaderna i trångboddhet mellan de som deltog i undersökningen? Var skillnaderna tillräckligt stora för att kunna ha någon avgörande betydelse för hälsan och skolbetygen. Deltog familjer med missförhållanden i hemmet såsom missbruk och våld, eller en långvarigt ansträngd familjesituation på grund av långvarig arbetslöshet, sjukdom eller kronisk sömnlöshet hos någon förälder, allvarliga ekonomiska problem, långvarig söndring i relationen mellan föräldrarna, eller någon annan problematik som trångboddhet kan förvärra effekterna av? Deltog familjer med så kallade plusbarn (kinkiga problembarn), som kan skrika nätterna igenom, så att föräldrar och syskon ständigt får sin nattsömn störd?
Vilket underlag man hade, samt hur stor skillnaden i trångboddhet var mellan de som deltog i undersökningen, framgår ur följande citat:
De som hamnade precis under normen har jämförts med dem som låg alldeles över den.
Det man valde att jämföra framgår ur nedanstående citat:
Antal dagar för inläggning på sjukhus, vab-dagar, uttag av sjukförsäkring och skolbetyg i årskurs nio och i gymnasiet har jämförts mellan grupperna. Totalt ingick 20 000 personer i undersökningen.
Källa: Fakta: Trångboddhet och effekter
Man genomför en undersökning, där man jämför hälsa och skolbetyg mellan två grupper, där den ena gruppen ligger precis under normen, och därmed anses vara trångbodd, medan den andra gruppen ligger precis över normen, och därmed inte anses vara trångbodd. Man förväntar sig att finna signifikativa skillnader i hälsa och skolbetyg mellan två grupper, där skillnaden mellan att vara trångbodd enligt normen, och att inte vara trångbodd enligt normen är allt annat än signifikativ. Skillnaden mellan grupperna är så liten att den är snudd på försumbar. Den grupp där barnen förväntas ha sämre hälsa och betyg är något trångbodd, alldeles på gränsen till icke trångbodd. Det kan innebära att yngre barn som går i förskolan eller lågstadiet tvingas dela rum, vilket knappast kan ha någon negativ effekt på vare sig sömn, hälsa eller skolgång. Små barn kan känna sig tryggare, om de delar rum med syskon, vilket kan resultera i en bättre sömn och därmed en bättre hälsa. Lågstadiebarn behöver inte göra läxor i avskildhet. I en något trångbodd familj har oftast tonåringar som går på högstadiet eller gymnasiet ett eget rum. De behöver lugn och ro i avskildhet, för att kunna klara av svåra och komplexa hemuppgifter, som kräver 100 procent fokus och koncentration. För dem som går på studietunga, teoretiska gymnasieprogram är studiero i ett eget rum, med en dörr att stänga om sig, en absolut grundförutsättning för goda studieresultat. Att göra läxor i samma rum som någon annan är uteslutet på den nivån. Avsaknad av studiero genererar negativ stress och oro, vilket har en negativ effekt på sömnen. Långvarig sömnbrist leder till nedsatt psykiskt välbefinnande, som med tiden kan utvecklas till psykisk ohälsa, om lugn och ro i avskildhet inte kan skapas i hemmet. Att utifrån en undermåligt genomförd undersökning dra slutsatsen att trångboddhet inte påverkar hälsa och skolbetyg är ren idioti.
Det är löjligt att jämföra hälsa och betyg mellan grupper, där skillnaden mellan att vara trångbodd, och att inte vara trångbodd är så marginell att man inte kan förvänta sig några påtagliga skillnader i hälsa och skolbetyg. Resultatet av denna undermåliga undersökning kunde inte bli något annat än det förväntade: Man hittade inga skillnader mellan grupperna. Det framgår inte heller om det bland deltagarna fanns familjer med missförhållanden såsom missbruk och våld, eller en långvarigt ansträngd eller trängd livssituation, där trångboddhet naturligtvis är en riskfaktor för såväl sömn och hälsa, som skolresultat, eftersom man inte har någon möjlighet att dra sig undan i avskildhet, när helvetet brakar löst om kvällarna, vilket det ofta gör i problemfyllda hem. Barnen och deras sömn trasas sönder av stress och oro, med ohälsa som följd, eftersom de hela tiden befinner sig i skottelden i konfliktladdade spänningsfält. Att leva alltför tätt inpå varandra, att hela tiden nötas mot varandra sliter på relationerna, i de allra flesta normalfungerande familjer. I problemfyllda familjer är trångboddhet en högriskfaktor för såväl sömnlöshet och ohälsa, som trasiga relationer och försämrade skolprestationer. Trångboddheten kan bli den tuva som stjälper hela lasset.
Nu snackar vi påtaglig trångboddhet, inte en marginell "trångboddhet" som ligger strax under en alltför generös norm, där ett litet barn på två år ska ha ett eget sovrum, annars är familjen trångbodd. En sak som är viktig att beakta, är om trångboddheten beror på fattigdom, eller bostadsbrist i attraktiva innerstadsområden, där en liten bostadsrätt på två rum och kök kan kosta miljoner. Det är lättare att hantera trångboddhet, om man inte ständigt har mycket månad kvar i slutet av pengarna. Trångboddhet plus fattigdom resulterar ofta i långvariga olösbara konflikter, som lätt tar sig uttryck i högljudda bråk om kvällarna. Vad det betyder för sömnen, hälsan och skolbetygen är inte svårt att föreställa sig. Det är ekonomiskt resursstarka höginkomsttagare som har råd att köpa svindyra bostadsrätter i innerstan. De har ett val. De kan välja att hyra en rymlig lägenhet i en förort, eller bo dyrt och trångt men exklusivt i ett attraktivt läge. Trångboddheten är mer eller mindre självvald. Läget är viktigare än bostadsytan. Dessa människor har pengar. De kan kompensera sig själva och sina barn med uppbyggande aktiviteter utanför hemmet. I fattiga familjer har man inget val. Man tvingas tränga ihop sig i en liten förortslägenhet, och har inte råd med aktiviteter för alla familjemedlemmar utanför hemmet. Trångboddheten är påtvingad. Därför sliter den hårt på hela familjen.
Ska man undersöka huruvida trångboddhet har en negativ effekt på hälsan och skolbetygen, så ska man jämföra en grupp familjer som är påtagligt trångbodda, med en grupp familjer som är raka motsatsen till trångbodda. Den förstnämnda gruppen ska alltså ligga en bra bit under normen, medan den sistnämnda gruppen ska ligga en bra bit över normen, så att skillnaden mellan grupperna är påtaglig. Annars är det meningslöst. Dessutom bör man göra två separata undersökningar. En undersökning, där man tittar på hur påtaglig trångboddhet påverkar hälsa och skolbetyg i normalfungerande, trygga och harmoniska familjer, samt en undersökning, där man tittar på hur påtaglig trångboddhet påverkar hälsa och skolbetyg i dysfunktionella familjer, och familjer med missförhållanden (missbruk och/eller våld), och familjer med en ekonomiskt ansträngd livssituation. Man kan inte bunta ihop välfungerande familjer och problemfyllda familjer i en och samma undersökning, eftersom trångboddhet har olika effekter på familjer, beroende på hur väl familjerna fungerar, samt hur deras ekonomi ser ut.
Gjord undersökning verkar vara ett beställningsverk av våra makthavare. De skyr komplexitet som pesten. När det gäller sömnsvårigheter, psykisk ohälsa och nedsatt inlärningsförmåga hos barn och ungdomar, undviker de att tala om hemförhållanden. Man hör dem aldrig säga att en lugn och trygg studiesituation i hemmet om kvällarna, är en grundförutsättning för såväl en god sömn, som en fungerande skolgång. De vill inte förstå, att man inte kan skapa studiero om kvällarna, samt förutsättningar för sömn i en problemfylld familj som dessutom är trångbodd och fattig. Det är ett genomgående drag i vårt samhälle, att man dribblar bort svåra familjesituationer som orsak till sömnlöshet och psykisk ohälsa hos barn och ungdomar, och istället skyller på skolan, att kraven är för stora, eller på destruktiva tankemönster, beteenden och förhållningssätt hos de drabbade. Grunden för en god sömn, en god hälsa och en lyckad kunskapsresa måste läggas i hemmen. Först då kan kunskapsresan starta i klassrummet. Föräldrar måste ges förutsättningar att skapa den studiero som krävs. Trångboddhet och fattigdom kan sätta käppar i hjulet.
Undersökningen är uppenbart riggad. Man har medvetet genomfört den på ett sådant sätt att inga skillnader ska kunna hittas mellan "trångbodda" och icke trångbodda familjer. Man gör sken av att ha gjort en seriös undersökning. Det har man inte alls. Det man har gjort är en undersökning, där man har jämfört familjer som inte är trångbodda i verklig mening. Alla familjer som deltagit i undersökningen ligger väldigt nära normen. Ingen påtagligt trångbodd familj har deltagit, enligt faktarutan i Aftonbladet. Om undersökningen inte är riggad, så är den konstruerad och genomförd av svagsinta "nyttiga idioter". Undersökningen är undermålig. Den visar ingenting. Gör om. Gör rätt.